Oj, vad mycket jag lärt mig den gångna veckan!
Jag har fått förmånen att få en ki-swahili kurs till. Därför befinner jag mig i norra Tanzania, utanför Arusha, på en dansk kursgård under två veckor. Min canadensiska klasskamrat från förra årets kurs, och jag pluggar tillsammans nu igen och det är verkligen roligt. Veckan som gått har fyllts av nya kunskaper, inte bara av ny grammatik och nya ord, utan också kultur, seder och bruk och andra människors livserfarenheter.
Lektions-salar, mitt klassrum i hörnet.
Bibliotek och datasal
I torsdags fick vi intervjuva varsen man som arbetar med trädgårdsskötsel här på centret om seder och bruk runt de stora högtiderna i livet. Den jag pratade med, Abdalla en muslim, var verkligen öppen och berättade fritt ur hjärtat om allt.
Han berättade om hur det är i livets början, eftersom muslimer inte praktiserar dop får barnet sitt namn inom 3 dagar efter fördelse. Sedan stannar mamman och barnet inomhus i 40 dagar. När tiden gått, kommer mammans kvinnliga släktingar och vänninor, de bakar mini-munkar och kokar te med massor med socker och mjölk i, och när stunden är inne går de under cermoni ut ur huset med barnet och mamman. Det är då första gången hon kommer ut i friska luften på 40 dagar eller 6 veckor. Sedan äter och dricker de te tillsammans.
Han berättade också om hur det går till när man ska gifta sig, om förhandlingarna med brudens föräldrar, om brudpriset som tydligen även här är 4 kor, men som man kan välja att ta ut som "kossor med ben" vilket betyder riktiga levande kor, eller som "kor utan ben", vilket betyder pengar så mycket som en ko skulle ha kostat. Han berättade att man behöver inte betala alla kossorna på en gång, utan kan få tiden på sig. Men har man inte betalat alla, betraktas barnen som föds som kvinnans föräldrars "egendom". De kan alltså hämta dem när de vill för att ha dem som hjälp i hushåll och annat arbete.
Abdalla berättade också om livets slutskede, när någon dör. T ex hade hans pappa dött förra året och när de begravt honom och sörjt i 40 dagar, tas alla kläder fram som tillhört den döde, tvättas och delas ut till grannar och annat folk runtomkring. Och man kan inte vägra att ta emot ett plagg och man måste bära plagget tills det är utslitet och inte kan användas mer. Detta för att släktingarna ska fortsätta att minnas sin anhörige ett tag till. Så går det till i parestammen, norra Tanzani.
eftermiddagskaffe/te och samtal om allt möjligt.
På den här kursgården finns det många fler studerande än de som lär sig ki-swahili. Det pågår kurser i administration och utveckling, gender- och rättighetsfrågor osv. "Vitingarna" är ett 30-tal och de flesta är här för att lära sig ki-swahili. Säkert finns här ett 100-tal studerande och det som fascinerar mig är att det är alla slags människor, åldrar och nationaliteter, och verkligen intressant att lyssna på människors kunskaper och erfarenheter. Norra delen av Tanzania är populärt att komma till i forskningssyfte, studerande vid universitet runt om i världen kommer för sina forskningsarbeten.
Jag har pratat en hel del med en kvinna som kommer från England, studererar vid universitetet i Oslo och forskar på hur bistånd kan segregera och utesluta de mest behövande för att de inte uppfyller biståndsorganisationens kriterier för hjälp. Hon håller till i mina trakter i södern, och det är lärorikt att höra att hon säger att bistånd ofta skapar ovänskap och missämja mellan människor i samma by. "Varför får de och inte vi?"
Man måste nog tänka både en och två gånger innan man ger bistånd, det kan stjälpa mer än hjälpa, och tråkigt nog är det inte första gången jag hör talas om det.
Jul och nyår i Tanzania!
Först vill jag önska er alla som läser min blogg ett riktigt Gott Nytt År 2008, ett år fullt med glädje och lycka, nya lärdomar och kärlek till medmänniskor, nya kunskap och upptäckter med nytt ansvar som gör att vår värld blir bättre att leva i!
Jag har haft semester och är så glad att jag fått umgås med min son och hans sambo. Vi har firat jul och nyår tillsammans och rest en hel del runt i södra delarna av Tanzania, fått se och uppleva mycket fint.
Hemma i mitt hus blev det riktigt jul-likt med lite cypress-kvistar i öppna spisen, lite glitter och änglar på spiselkransen och t o m lite julklappar. Tack för julhälsningar, julkort och julklappar!
Vi åt Janssons och köttbullar och korv, och lite färsk fruktsallad och knäck till efterrätt på julafton. På juldagen gick vi i den första julottan av tre stycken, den som började klockan fem på morgonen, för att få lite stämning. Det var nästan fullt i kyrkan och gudstjänsten tog över 2 timmar, så nästa julotta blev försenad, men vad gör väl det?
Det var körens "fel" att det blev försenat, de drog igång och sjöng o dansade något alldeles så folk ville inte att de skulle sluta! Klockan 06.00 gick solen upp och det var full dager när vi kom ut.
Det blev sen frukost och promenad till vattenfallet i Njombe på förmiddagen. På eftermiddagen hade vi bjudit ihop några som vi trodde kanske inte fick så mycket till julfirande och hyrde in oss på ett gästhem.
Här en del av dem som ville bli fotade med "Maporomoko" -familjen. (maporomoko betyder fors på swahili)
Vi hade trevligt och det sjöngs och dansades en hel del då också. Det var inte danser som "små grodorna" och andra svenska, det vågade vi inte riktigt.
Mellandagarna spenderade vi vid Lake Nyasa. Där är det bara så underbart härlig utsikt och skönt sötvatten att bada i. Att stiga upp klockan sex och se på när solen går upp över Livingstone-bergen är alldeles fantastiskt! Och titta på pojkarna som tagit båten för att åka ut o fiska!
Man kan inte annat än förundras över det sköna i naturen och hur väl ordnat och uttänkt allt är. Tyvärr är ju verkligheten inte så idyllisk som man vill ha den. Vi råkade ut för en brännskadeolycka samma morgon som vi skulle åka härifrån. Tur att sjön fanns där att svalka ett helt lår som fått kokande vatten över sig. Och tur att min apoteksväska innehöll brännskade-bandage i stort mått. Det redde ut sig och det stora såret läkte utan infektioner eller andra komplikationer tack vare hjälp från vänliga människor.
På nyårsafton förflyttade vi oss till utkanterna av Ruaha National Park och på ett litet fint ställe vakade vi in det nya året.
På morgonen efter att elefanterna druckit sig otörstiga från poolen, kunde vi inta en härlig frukost under ett stort Baobao-träd. Hur glad blev jag inte över att se glänsande ringar på Samuels och Emmas fingrar!!
Sedan följde en hel dag av safari; lejon, bufflar, giraffer, zebror, impalas i all oändlighet, en flodhäst på land och massor i vattnet tillsammans med krokodiler! Så fantastiskt!
Sista veckorna spenderade vi med att bada, sola, snorkla, dyka, läsa böcker, prata, skoja, skratta och ha semester vid Indiska Oceanen och på Zanzibar. Men vi var lite nyttiga också, åkte på krydd-tur och lärde oss om kryddnejlikor, kanel, vanilj, ingefära, kardemumma, svartpeppar, lemongrass, kokos och annat.
Så här ser man ut när man vandrat i bushen ett par timmar med en guide som bara skrattade åt oss!
Palmblad som flätats till hattar, halsband, väskor, slipsar, ringar och armband. Och så står vi bland buskarna där man skördar kardemumma. De gröna fröerna på luftrötterna är kardemummakapseln som sedan torkas. Vad vore bullar utan kardemumma?
Nu är semestern över och arbetet har satt igång. I mars kommer jag till Sverige, jag kommer gärna och berättar om mitt arbete och Tanzania under april månad, hör av er för att boka tid.
Jag har haft semester och är så glad att jag fått umgås med min son och hans sambo. Vi har firat jul och nyår tillsammans och rest en hel del runt i södra delarna av Tanzania, fått se och uppleva mycket fint.
Hemma i mitt hus blev det riktigt jul-likt med lite cypress-kvistar i öppna spisen, lite glitter och änglar på spiselkransen och t o m lite julklappar. Tack för julhälsningar, julkort och julklappar!
Vi åt Janssons och köttbullar och korv, och lite färsk fruktsallad och knäck till efterrätt på julafton. På juldagen gick vi i den första julottan av tre stycken, den som började klockan fem på morgonen, för att få lite stämning. Det var nästan fullt i kyrkan och gudstjänsten tog över 2 timmar, så nästa julotta blev försenad, men vad gör väl det?
Det var körens "fel" att det blev försenat, de drog igång och sjöng o dansade något alldeles så folk ville inte att de skulle sluta! Klockan 06.00 gick solen upp och det var full dager när vi kom ut.
Det blev sen frukost och promenad till vattenfallet i Njombe på förmiddagen. På eftermiddagen hade vi bjudit ihop några som vi trodde kanske inte fick så mycket till julfirande och hyrde in oss på ett gästhem.
Här en del av dem som ville bli fotade med "Maporomoko" -familjen. (maporomoko betyder fors på swahili)
Vi hade trevligt och det sjöngs och dansades en hel del då också. Det var inte danser som "små grodorna" och andra svenska, det vågade vi inte riktigt.
Mellandagarna spenderade vi vid Lake Nyasa. Där är det bara så underbart härlig utsikt och skönt sötvatten att bada i. Att stiga upp klockan sex och se på när solen går upp över Livingstone-bergen är alldeles fantastiskt! Och titta på pojkarna som tagit båten för att åka ut o fiska!
Man kan inte annat än förundras över det sköna i naturen och hur väl ordnat och uttänkt allt är. Tyvärr är ju verkligheten inte så idyllisk som man vill ha den. Vi råkade ut för en brännskadeolycka samma morgon som vi skulle åka härifrån. Tur att sjön fanns där att svalka ett helt lår som fått kokande vatten över sig. Och tur att min apoteksväska innehöll brännskade-bandage i stort mått. Det redde ut sig och det stora såret läkte utan infektioner eller andra komplikationer tack vare hjälp från vänliga människor.
På nyårsafton förflyttade vi oss till utkanterna av Ruaha National Park och på ett litet fint ställe vakade vi in det nya året.
På morgonen efter att elefanterna druckit sig otörstiga från poolen, kunde vi inta en härlig frukost under ett stort Baobao-träd. Hur glad blev jag inte över att se glänsande ringar på Samuels och Emmas fingrar!!
Sedan följde en hel dag av safari; lejon, bufflar, giraffer, zebror, impalas i all oändlighet, en flodhäst på land och massor i vattnet tillsammans med krokodiler! Så fantastiskt!
Sista veckorna spenderade vi med att bada, sola, snorkla, dyka, läsa böcker, prata, skoja, skratta och ha semester vid Indiska Oceanen och på Zanzibar. Men vi var lite nyttiga också, åkte på krydd-tur och lärde oss om kryddnejlikor, kanel, vanilj, ingefära, kardemumma, svartpeppar, lemongrass, kokos och annat.
Så här ser man ut när man vandrat i bushen ett par timmar med en guide som bara skrattade åt oss!
Palmblad som flätats till hattar, halsband, väskor, slipsar, ringar och armband. Och så står vi bland buskarna där man skördar kardemumma. De gröna fröerna på luftrötterna är kardemummakapseln som sedan torkas. Vad vore bullar utan kardemumma?
Nu är semestern över och arbetet har satt igång. I mars kommer jag till Sverige, jag kommer gärna och berättar om mitt arbete och Tanzania under april månad, hör av er för att boka tid.
