Glada, vänliga veckan!
Kommer ni ihåg hur det kändes att få sin första cykel? Vilken känsla det är att få trampa iväg och känna friheten! Så precis kändes det för Sifaeli, min nattvakt, i går. Han har sparat ihop till en cykel på sin lilla lön. Ja, cyklar är egentligen inte dyra här, men för honom motsvarade det två månadslöner, 85 000 Tsh. Eller ca 500 kr. Kan man få en helt ny cykel i Sverige för 500 kr? I alla fall har jag inte sett någon så lycklig som han var.
Lika lycklig blev jag när jag fick den här buketten med amaryllis! Så underbart vackra och så röda! Tänk om de kunde hålla sig till jul!
Det var fullt ös i kyrkan idag! Roligt och för mig en annorlunda skördefest. I dag gavs tillfälle att skänka kyrkan 10:e av det man skördat eller på annat sätt tjänat under det gångna året. Där kom folk med allt möjligt man kan tänka sig; cement, frukt, majs, potatis, ris, avokado, ägg, ett antal hönor och tuppar osv.
Det blev en del glada skratt vid försäljningen efter gudstjänsten, när hönan som skulle auktioneras ut, släppte ifrån sig en stor hög avföring mitt på golvet i kyrkan! Ja, ja det hör till! Men döm om min förvånging när en liten griskulting vandrade in till försäljning!
Den hittade väl inte riktigt och var inte heller så lätt att få tag på, men efter lite jagande så kunde även den säljas!
Vad säger ni om att få en egen gris för 350 kr! Man kan nog säga att det var lite cirkus i kyrkan i dag, men höns som hoppade omkring under predikan, med griskulting och kalvar utanför kyrkporten med sina läten och så de tre körerna som sjöng som vanligt. Det tog bara 2,5 timmar! Pengarna de får in en sådan här söndag, går bl a till löner av kyrkans anställda. Tänk att det finns präster och evangelister som bara har 35 000 tsh/månaden. Det är hälften av vad grisen kostade! Finns det någon som kan leva på ca 170 kr/månaden? Ju mer församlingen ger desto högre lön kan de få, och om sanningen ska fram, så finns det allt ganska mycket pengar hos församlingsborna. De flesta är inte fattiga precis, men det ska räcka till många!
Det var fullt ös i kyrkan idag! Roligt och för mig en annorlunda skördefest. I dag gavs tillfälle att skänka kyrkan 10:e av det man skördat eller på annat sätt tjänat under det gångna året. Där kom folk med allt möjligt man kan tänka sig; cement, frukt, majs, potatis, ris, avokado, ägg, ett antal hönor och tuppar osv.
Det blev en del glada skratt vid försäljningen efter gudstjänsten, när hönan som skulle auktioneras ut, släppte ifrån sig en stor hög avföring mitt på golvet i kyrkan! Ja, ja det hör till! Men döm om min förvånging när en liten griskulting vandrade in till försäljning!
Den hittade väl inte riktigt och var inte heller så lätt att få tag på, men efter lite jagande så kunde även den säljas!
Vad säger ni om att få en egen gris för 350 kr! Man kan nog säga att det var lite cirkus i kyrkan i dag, men höns som hoppade omkring under predikan, med griskulting och kalvar utanför kyrkporten med sina läten och så de tre körerna som sjöng som vanligt. Det tog bara 2,5 timmar! Pengarna de får in en sådan här söndag, går bl a till löner av kyrkans anställda. Tänk att det finns präster och evangelister som bara har 35 000 tsh/månaden. Det är hälften av vad grisen kostade! Finns det någon som kan leva på ca 170 kr/månaden? Ju mer församlingen ger desto högre lön kan de få, och om sanningen ska fram, så finns det allt ganska mycket pengar hos församlingsborna. De flesta är inte fattiga precis, men det ska räcka till många!
Ett samtal med masajkillen Esaya...
Esaya är en masajkille på 25 år. Han är lycklig just nu, fast ganska stressad, för han ska gifta sig den 10 november. Han ska gifta sig med sin ungdomskärlek, Rehema, och det har gått fort med att bestämma sig. - Ja, varför ska man vänta, när man ändå vet att man ska gifta sig? Sa han när jag reagerade på den korta "förlovningstiden". I juli var han och samtalade med brudens föräldrar och har redan betalat fyra kor i brudpriset. Hans blivande svärföräldrar verkar sympatiska när de tyckte att de resterande fyra kossorna kunde betalas så småningom. De hade sagt att vad ska Rehema leva av och sysselsätta sig med om vi tar alla korna på en gång. - Låt det gå en tid så de hinner få kalvar, så kan vi ta de andra sedan.
Rehema är skolad. Hon har gått ut Form IV i secondary school. Tyvärr klarade hon inte de nationella proven och kan därför inte fortsätta, vilket hon hade önskat. Hon bor hemma i masajbyn och Esaya bor i Njombe och försörjer sig på att fläta folks hår. Han har jobbat hos mig som nattvakts vikarie två veckor nu, och det har gett honom en välbehövlig extra inkomst.
Esaya och Rehema känner varandra sedan barnsben och som ungdomar brukade de tillsammans med andra umgås. Han har alltid tyckt att hon är söt och behaglig att umgås med, - hon förstår mig precis, som han sa.
En dag i våras ringde han henne och frågade om hon skulle fortsätta skolan och hon hade sagt att det ville hon gärna om det gavs tillfälle. Fast de visste båda att hon inte skulle fortsätta. Då friade han, men hon tackade nej, men han gav inte upp så lätt utan fortsatte att ringa henne och till slut sa hon, - du får väl komma hem hit och prata med pappa så får vi se om vi kommer överens.
De älskar varandra och de har kommit överens, även om Esaya tycker att det är mycket med åtta kor, och så drar han en lång klagovisa över hur priserna och värdet av kor sjunkit så väldigt den senaste tiden och tycker att det är orättvist att korna i Morogoro är så mycket dyrare och finare. Han väntar på regntiden nu, så korna kan bli lite tjockare.
?- Å andra sidan, ju mer man betalar i brudpris, desto mer älskar och kommer jag att ta väl vara på min fru, så hon är värd många fler kor egentligen.
Det har varit en bra arbetsvecka...
....då jag har fått träffa många av dem som jag ska förmedla kontakter till. Först ett besök på stiftskontoret i Njombe, där jag fick berätta om min Sverigevistelse och lite om planerna inför framtiden. Därefter en resa till Iringa, 20 mil nordost, där biskopen och hans närmaste tog sig tid att lyssna till och samtala med mig. På kvällen tog jag en promenad och träffade på den här 7-åringen som passade sina två små syskon medan mamma var inne i kyrkan på körövning.
De små barnen, de får tidigt ta ansvar, men gör det samtidigt som de ändå hinner att leka lite.
Dagen därpå på hemvägen tillbaka till Njombe, besökte jag en sömnadsutbildning i Makambako för föräldralösa flickor, som annars skulle hamnat i prostitution och allt vad det innebär, på gatan. Kyrkan bedriver många yrkesutbildningar för mindre bemedlade ungdomar och det är fantastiskt att det kan öppnas alternatva möjligheter för dem. Här fanns också den präst som jag sammanfört med en präst i Sverige.
Tillbaka i Njombe och hemma hittar jag Upendo i matrummet hårt pluggande historia och engelska tillsammans med tre killar från gymnasiet i Njombe. De tar studenten i februari och har lov nu, men ängar hela dagarna till att förbereda sig för de stora, svåra proven.
När de slutat läsa och diskutera, bjöd jag dem på te och svensk bulle, och Upendo ville sjunga upp de två sångerna hon skrivit text och musik till. Killarna lärde sig sångerna fort och där satt jag och lyssnade till 4-stämmig sång! Ni skulle varit med! Hur bara kan de lära sig så fort och sjunga i stämmor?
Så tacksam över att jag får vara med om att sammanföra människor av olika sorter och från olika kulturer. Den här veckan har varit bra... har fått sammanföra ett flertal parter från Sverige med motsvarnade här i Tanzania. I mötet med andra människor finns det alltid möjligheter att lära sig och uppleva något nytt. Den här veckan har jag lärt mig mycket....
De små barnen, de får tidigt ta ansvar, men gör det samtidigt som de ändå hinner att leka lite.
Dagen därpå på hemvägen tillbaka till Njombe, besökte jag en sömnadsutbildning i Makambako för föräldralösa flickor, som annars skulle hamnat i prostitution och allt vad det innebär, på gatan. Kyrkan bedriver många yrkesutbildningar för mindre bemedlade ungdomar och det är fantastiskt att det kan öppnas alternatva möjligheter för dem. Här fanns också den präst som jag sammanfört med en präst i Sverige.
Tillbaka i Njombe och hemma hittar jag Upendo i matrummet hårt pluggande historia och engelska tillsammans med tre killar från gymnasiet i Njombe. De tar studenten i februari och har lov nu, men ängar hela dagarna till att förbereda sig för de stora, svåra proven.
När de slutat läsa och diskutera, bjöd jag dem på te och svensk bulle, och Upendo ville sjunga upp de två sångerna hon skrivit text och musik till. Killarna lärde sig sångerna fort och där satt jag och lyssnade till 4-stämmig sång! Ni skulle varit med! Hur bara kan de lära sig så fort och sjunga i stämmor?
Så tacksam över att jag får vara med om att sammanföra människor av olika sorter och från olika kulturer. Den här veckan har varit bra... har fått sammanföra ett flertal parter från Sverige med motsvarnade här i Tanzania. I mötet med andra människor finns det alltid möjligheter att lära sig och uppleva något nytt. Den här veckan har jag lärt mig mycket....
Första veckan redan slut...
Den här veckan har jag haft sällskap av Upendo. Hon är en blind föräldralös flicka som har "sommarlov" och bor hos mig den här månaden. Det är roligt med sällskap, hon tycker om att sjunga, men är väldigt angelägen att plugga till de stora nationella proven i februari, så nu har vi ordnat med en lärare som kommer ett par timmar varje dag för att undervisa henne. Hon lyssnar och skriver lite anteckningar på blindskrift. Hon har också fått en ny vän i Safina.
På gudstjänsten idag var det vigsel. Prästen predikade över vikten att alltid hålla sig till sanningen och berättade följande historia som ett varnande exempel.
Det var en man som satt på sjukhuset vid sin hustrus sjukbädd och kom på att han skulle skicka ett sms till sin älskarinna. I sms:et skrev han: "Jag sitter här vid min frus sjukbädd och önskar att hon kunde dö så att jag fick gifta mig med dig, min älskade". Sedan skulle han skicka det och i adresslistan hade han ett nummer för sin fru som han kallade "wife 1" och ett annat för älskarinnan som han kallade "wife 2" . Men i brådskan att få iväg sms:et råkade han skicka de till "wife 1", alltså hustrun, och där pep plötsligt hennes telefon och han kunde inte förhindra henne att läsa meddelandet. Med det samma blev hon ganska frisk, skrev ut sig från sjukhuset och ställde till världens liv där hela släkten blev inblandad i de äktenskapliga bråken. Hur det slutade berättade inte prästen, med budskapet var tydligt nog för brudparet och alla församlade.
SANNINGEN SKA GÖRA ER FRIA! sa Jesus.
Körtävlingar tycker man.....
....om mycket här i landet. Som Eurovision contest, fast mycket oftare och många fler sångare inblandade. Först har varje församling en tävling mellan alla sina körer. I de flesta församlingar finns minst 3-5 körer. Sedan tävlar de som vann där inom distriktet, och de som vann där tävlar med andra distrikt, och de som vann där tävlar slutligen med andra stift. I söndags fick jag vara med och lyssna på 9 körer från nio stift, alltså de allra bästa! Och nog var de bra!!
Så här många var de i Njombekören, men det är ju klart, de sjöng ju på hemmaplan, och jublet efter deras framträdande visste inga gränser.
Det svängde ganska häftigt om Dodomakören också när de sjöng en sång med traditionell musik och dans till. Varje kör fick sjunga tre sånger, en sång som var den samma för alla, en traditionell och en "ingångssång" vilket ska visa om de kan ställa upp sig på scenen snyggt och prydligt samtidigt som de sjunger och dansar! Inte helt enkelt. Så synd att man inte kan ha en blogg med ljud!
Men Dar es Salaam-kören var alldeles outstanding och vann förståss. De har en ung, mycket musikalisk körledare, som skriver sånger och all musik själv. Jag fick tillfälle att prata med honom, Amri, som han heter, sa att han har ingen musikalisk skolning men fått en stor gåva av Gud som han vill använda för att människor ska se ljuset och få ledning i sina liv. Det märktes också!
Finns det någon kör där hemma som skulle vilja ha utbyte med körer här? Tro mig, de har mycket att ge!
Så här många var de i Njombekören, men det är ju klart, de sjöng ju på hemmaplan, och jublet efter deras framträdande visste inga gränser.
Det svängde ganska häftigt om Dodomakören också när de sjöng en sång med traditionell musik och dans till. Varje kör fick sjunga tre sånger, en sång som var den samma för alla, en traditionell och en "ingångssång" vilket ska visa om de kan ställa upp sig på scenen snyggt och prydligt samtidigt som de sjunger och dansar! Inte helt enkelt. Så synd att man inte kan ha en blogg med ljud!
Men Dar es Salaam-kören var alldeles outstanding och vann förståss. De har en ung, mycket musikalisk körledare, som skriver sånger och all musik själv. Jag fick tillfälle att prata med honom, Amri, som han heter, sa att han har ingen musikalisk skolning men fått en stor gåva av Gud som han vill använda för att människor ska se ljuset och få ledning i sina liv. Det märktes också!
Finns det någon kör där hemma som skulle vilja ha utbyte med körer här? Tro mig, de har mycket att ge!
Tillbaka igen!
Ja, så är jag i Njombe igen! Fast ett tag blev jag riktigt orolig! Den trevliga flygvärdinnan vid incheckningen skrämde verkligen upp mig. Hon sa att mitt pass inte var giltigt för det var en sida som var trasig och det hade jag inte lagt märke till. Vi diskuterade det hela ett tag och hon sa jag fick åka på egen risk. De skulle kunna skicka tillbaka mig direkt från flygplatsen i Dar es Salaam. Jag bad Gud om hjälp att ta rätt beslut, satte mig på planet och välkomnades på flygplatsen av passkontrollen, som inte sa något alls om passet. Skönt, tänkte jag, jag skaffar mig ett pass så fort möjlighet ges igen.
Ett par dagar senare var jag i Njombe! Sååå fint det blivit i rabatterna!
Fullt med blommande ringblommor, krasse och eterneller! Och i trädgårdslandet vitkål, spenat, tomater och morötter! Hela trädet fullt med guava!
Och Lilla Safina har växt och blivit så stor och fin. Trodde inte hon skulle känna igen mig, men det gjorde hon!
Och när jag tog min första promenad, kom dessa tre grannbarnen springande mot mig och skrek; "Viting, viting, har du kommit tillbaka? Välkommen! Och så fick jag en kram av dem alla tre. Då blev jag så rörd! Bättre välkomnande kunde jag inte få!
Ett par dagar senare var jag i Njombe! Sååå fint det blivit i rabatterna!
Fullt med blommande ringblommor, krasse och eterneller! Och i trädgårdslandet vitkål, spenat, tomater och morötter! Hela trädet fullt med guava!
Och Lilla Safina har växt och blivit så stor och fin. Trodde inte hon skulle känna igen mig, men det gjorde hon!
Och när jag tog min första promenad, kom dessa tre grannbarnen springande mot mig och skrek; "Viting, viting, har du kommit tillbaka? Välkommen! Och så fick jag en kram av dem alla tre. Då blev jag så rörd! Bättre välkomnande kunde jag inte få!
