Vad kör en kyrktupp i Makambako?
Träden har inga löv och det blåser snålt runt knutarna. Och är det inte en tomtenisse som står där utanför kyrkan, den kyrka som har en kyrktupp? Jo, kan man tänka sig!
Hur kommer det sig att det står en kyrktupp där på kyrktaket i Makambako? Jag har frågat folk om de vet inte varför tuppen finns där och vem som satte dit den. Ingen vet något. Det blir till att försöka hitta någon förklaring, för jag har inte sett kyrktupp på någon annan kyrka någonstans.
Det finns annars mycket aktivitet och värme bland människor. Här i Makambako har man startat en studiecirklel för prästerna och deras fruar i distriktet. En studiecirkel i hur man tar hand om och sköter en ko.
Prästerna i den lutherska kyrkan i södra stiftet har väldigt dålig lön, bara 40 000 Tsh/ mån, ca 210 kr. Vem kan klara sig på en sådan lön? Så alla måste ha flera inkomstbringande sidoverksamheter för att kunna klara livhanken och t ex betala för sina barns skolgång.
Så att få gå till "kobanken" och få en ko mot att ge bort en kalv av honkön är ett fantastiskt tillfälle att få dryga ut ekonomin. De får dessutom näringsrik mjölk till sina egna barn, förutom att de kan sälja till grannar och bekanta och få ihop en ansenlig summa på några år.
Det gäller dock att lära sig så mycket som möjligt om ko-skötsel så att den mår bra och ger valuta.
En helt underbar söndag!
Förra veckan var jag ute och åkte igen. Högt upp i bergen på minst 2500 m höjd. Vi skulle samlas igen, mina fem co-partners och jag för att ha sammaträde, samtala om hur relationerna fungerar, de som satt igång. Tänk så vackert det är när man kommer upp så där!
Sammanträdet vart bra, men resan hem nerför berget med över hundra hårnålskurvor, smala och där det stupar tusen meter ner i stup alldeles vid vägkanten. Här är det inte tal om räcken eller så. Bara en stor bön om att bromsarna och styrfunktionen på bilen ska hålla hela vägen ner. Det tog på bilens krafter, det gjorde det!! Och vi som satt i bilen, vi var rätt slaka, vi också när vi kom fram till asfaltsvägen.
Lördagen ägnade vi, mina "tanter" i köket och jag, till att förbereda söndagens utflykt. Vi lagade mat till ett helt kompani, jag ville nämligen ta med mig alla som jobbar hos mig och deras familjer ut på picnic i naturen, bara för att ha det trevligt. Hade hört talas om ett fint ställe, en stor sten som man kunde klättra upp på. 
Söndagmorgon packade vi bilen full med mat och folk och åkte iväg. Efter en timmes körning kom vi fram till byn där vi skulle svänga av, men först måste vi få tillstånd av byäldsten eftersom området betraktas som naturreservat. Men han som skulle ge oss tillstånd var inte hemma och hans vikarie hade tandvärk, så vi åkte hit och dit i byn och letade efter någon som kunde utfärda tillståndet. Till slut hittade vi rektorn för grundskolan i kyrkan, och han hav oss villigt tillstånd, under förutsättning att han fick följa med. Och det fick han ju.
Vilket ställe!
Och vilken utsikt!
Här vandrade vi omkring och beundrade den otroliga skapelsen innan vi satte oss och åt middag.
Sedan lekte vi en stund, lite svenska sällskapslekar, som de skrattade så gott åt! Bara för att vi skulle få
röra på oss, men också för att slappna av och bara få skratta tillsammans.
Och skratta det gjorde vi! Dagen gick för fort och snart var det dags att återvända hem. Hela vägen hem sjöngs det för fulla halsar i bilen, glädjesånger så långt jag förstod. Ja, det var en glädjens och tacksamhetens dag och tänk att jag fick vara med!
Utvärdering, bröllop och insamling.
Förra veckan träffades vi i mitt hus över en kopp te och svenska bullar, för att göra en utvärdering av konfirmandlägret. Det var fortfarande lov och ungdomarna hade tid att komma.
Stämningen var glad och uppsluppen och det gick lätt att prata. Minnen från lägret kom upp och det gav upphov till skratt och glädje.
Det visade sig att de redan gjort en utvärdering, och nu ville de samtala fritt omkring den. Det som berörde mig mest, var deras tydliga önskan att få mer tid till att sitta ner i lugn och ro och samtala om hur det är att vara ung i en annan världsdel.
- Istället för presenter, som ändå går sönder, skulle vi som gåva uppskatta att få sitta ner och samtala om hur det är att leva som ung i Sverige. Vi skulle vilja veta om era svåriheter, era utmaningar och det goda livet, sa de.
Tiden för lägret var alldeles för kort, men trots det uppskattades besöket oerhört av alla, och man ser med glädje fram emot nya läger,
I lördags var jag på bröllop!
Det var roligt men väldigt rörigt. I Sverige hade ett sådant bröllop varit rena katastrofen. Men folk hade kul och inte en enda rumpa höll sig stilla när musiken spelade, och det gjorde den både under vigseln och på festen efter.
Bara brudparet ska se ut som sju svåra år! Det är sed.
Plötsligt när det var dags att skära av bröllopstårtan och de närmaste hade fått sina bitar (det är bara närmaste familjen som får smaka, alla 150 andra får titta på) blev jag utsedd att vara brudgummens mormor. Jag blev kallad att gå fram för att matas med en bit tårta, så nu gällde det försöka dansa som de, men ack! så stel man är som svensk! Nog för att jag har en rumpa att svänga på, men få den att svänga! Det är en annan sak!
Sedan efter tänkte jag att på en och samma dag hade jag hunnit bli åtminstone 80 år gammal, för att kunna vara brudgummens mormor, riktigt så gammal känner jag mig inte, men där hedrades jag med att kallas mormor!
INSAMLINGAR
Söndagen spenderade jag under det här tillfälligt uppsatta solskyddet, först för att delta i en gudstjänst och sedan i en insamling till ett bygge. Man samlar folk då och då och har tävling i hur mycket man kan ge. Då ska alla veta på öret hur mycket man ger och de som är generösa får ju väldiga applåder. Inte svenskt precis! Vi vill ju absolut inte att folk ska veta vad eller hur mycket vi ger. Det kändes svårt för mig, usch så svårt. Vad ska de tycka? Ger hon för lite?
Men insamlingen var för att kunna avsluta byggnationen av en stor aula som församlingens kör har som projekt.
Den byggnationen påbörjades 2004 och som för många andra byggnader tar det lång tid att slutföra pga att pengarna plötsligt tagit slut. Nu behövde man 70 miljoner Tsh för att kunna bygga färdigt, och i söndags fick de in 9 miljoner shillings, vilket är ca 50 000 kr. Inte dåligt med tanke på att de flesta som var där var vanliga bönder, barn och ungdomar.
Bönderna gav vad de hade, majs, solrosfrön, tuppar och höns och t o m en stor getabock! Men så var där ju en del högt uppsatta politiker inbjudna och de gav generöst både 1 miljon och 2 miljoner. Så nog är de duktiga på insamlingar allt!
