På Oljeberget i Kanans land



Jag har halkat omkring med bilen på oljeberget, jag kanade omkring rejält och det tog inte stopp förrän vägen svängde och diket satte stopp. Inte ens snö och is kan vara så halt som leran på Kilimanjaros sluttningar! Trots fyrhjulsdrift och tung, stark Toyota landcruiser, ville det sig inte riktigt.

Vi skulle upp på berget för att besöka en bonde som odlar och producerar kaffe. Tyvärr regnade det! Ett sådant där fint duggregn, som man tror att man inte blir våt av, men som gör en våt ända in i märgen. Man tror heller inte att det är några problem med att köra på vanlig "skogsväg" med en fyrhjulsdriven bil! Men ack, så halt!

Jag skulle upp för sista branta backen och la i tvåan, när bilen bara började glida baklänges och bakom lite längre ner stod en minibuss! Bilen levde helt och hållet sitt eget liv utan att så mycket som lyda några order från chauffören (mig!). Den gled åt sidan och ställde sig med baken i ena diken och nosen mot bergsstupet! Folk stannade för att hjälpa till och putta, vi fick upp den på vägen men då gled den nerför sidledes ca 50 m! Vad gör man?

Bilen ville inte alls det jag ville! Och det var inte alls ofarligt, med de branta bergssluttningarna på ena sidan om vägen och bergsväggen på andra sidan.



Jag har inga bilder från det aktuella tillfället, var så upptagen med att lösa den prekära situationen...


Vi puttade och gasade och försökte få den på rätt köl igen och till slut fick vi den rättvänd, men med nosen neråt. Då bestämde vi att vi skulle ställa in hela studiebesöket, det var ändå inte så trevligt att vandra omkring i regn och lera på studiebesök. Så småningom kom vi ner, alla mer eller mindre som pepparkaksgubbar och gummor, bruna, så bruna från Lerberget!




Nu är jag hemma i Njpmbe, bilen är rengjord på 10 kg lera i motor och underrede. Jag vilar upp mig lite efter äventyret, snart ska vi ut på nya äventyr.


Kommentarer
Postat av: Lisa och Allan

Hej!

Tiden rann iväg!Vi har haft två stora bekymmer ...du får veta när vi vet...!Du kommer att förstå vet jag !

Jag såg Börjes rygg på väg ut på promenad när vi gick till parken och Allsången med sonhustru och barnbarn. Det påminde mig om dig!

Vi har en ström av besök nu ...barnbarn och barn

naturligtvis...kusiner ....syskon ...och nästa barn med barnbarn. Och Helena är hemma från USA ännu en vecka! Underbart.

Skogen är full av svamp och blåbär så det finns mycket att glädjas över.

Jag skriver mer senare! Ps Jag har fått en cykel idag ....på tal om cyklarna i din blogg! Ds

KRAMAR . Allan och Lisa.

2009-07-30 @ 16:14:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0