En helt underbar söndag!
Förra veckan var jag ute och åkte igen. Högt upp i bergen på minst 2500 m höjd. Vi skulle samlas igen, mina fem co-partners och jag för att ha sammaträde, samtala om hur relationerna fungerar, de som satt igång. Tänk så vackert det är när man kommer upp så där!
Sammanträdet vart bra, men resan hem nerför berget med över hundra hårnålskurvor, smala och där det stupar tusen meter ner i stup alldeles vid vägkanten. Här är det inte tal om räcken eller så. Bara en stor bön om att bromsarna och styrfunktionen på bilen ska hålla hela vägen ner. Det tog på bilens krafter, det gjorde det!! Och vi som satt i bilen, vi var rätt slaka, vi också när vi kom fram till asfaltsvägen.
Lördagen ägnade vi, mina "tanter" i köket och jag, till att förbereda söndagens utflykt. Vi lagade mat till ett helt kompani, jag ville nämligen ta med mig alla som jobbar hos mig och deras familjer ut på picnic i naturen, bara för att ha det trevligt. Hade hört talas om ett fint ställe, en stor sten som man kunde klättra upp på. 
Söndagmorgon packade vi bilen full med mat och folk och åkte iväg. Efter en timmes körning kom vi fram till byn där vi skulle svänga av, men först måste vi få tillstånd av byäldsten eftersom området betraktas som naturreservat. Men han som skulle ge oss tillstånd var inte hemma och hans vikarie hade tandvärk, så vi åkte hit och dit i byn och letade efter någon som kunde utfärda tillståndet. Till slut hittade vi rektorn för grundskolan i kyrkan, och han hav oss villigt tillstånd, under förutsättning att han fick följa med. Och det fick han ju.
Vilket ställe!
Och vilken utsikt!
Här vandrade vi omkring och beundrade den otroliga skapelsen innan vi satte oss och åt middag.
Sedan lekte vi en stund, lite svenska sällskapslekar, som de skrattade så gott åt! Bara för att vi skulle få
röra på oss, men också för att slappna av och bara få skratta tillsammans.
Och skratta det gjorde vi! Dagen gick för fort och snart var det dags att återvända hem. Hela vägen hem sjöngs det för fulla halsar i bilen, glädjesånger så långt jag förstod. Ja, det var en glädjens och tacksamhetens dag och tänk att jag fick vara med!
Hej Brittsofi!
Underbar utflykt! Jag ska skriva om vår när jag kommer hem från USA.( Bed för oss att resan går bra !)Vi ska på utflykt till Duluth med min kusin som hälsade på oss i juni Det ska ligga så vackert vi en av de stora sjöarna i Minnesota.
Idag ska vi åka till Kungsbacka och uppvakta vår kära sonhustru Eva som fyllde 40 år igår.Där är alltid roligt att vara med flickorna och resten av släkten...vi blir femton ....bara Torgnys familj saknas.Lille Arvid är bara fyra veckor och långa bilresor är inte så kul.
Igår tittade vi till Skorpetorp...klippte gräs o.s.v. Vi ska vara borta länge förhållandevis!
Nu är det tidig morgon ...jag ska ner och bada som vanligt...det ligger en dimslöja över sjön efter åskvädret inatt men solen lyser trollskt igenom.
Visst bor vi vackert!
Ha det så bra ...vi tänker ofta på dig...tiden går så fort och snart är du på väg hem igen...även om du känner dig väl så hemma där du är har vi förstått
KRAMAR från oss här . Gm Lisa!
