Här är det regntid och student-tid!
Det var gott att få komma tillbaka till sitt eget!
Två dagar tog det mig att köra från Arusha till Njombe, eller sammanlagt 17 timmar med matpauser. Fast vi övernattade på ett ställe halv-vägs. I bilen hade jag två motorcyklar och en mekaniker som skulle såtta ihop motorcyklarna. Skönt att slippa vara ensam i bilen på en så lång resa. Passade på att hälsa på Upendo, den blinda som jag hjälper. Hon går på ett gymnasium tre timmars bilfärd söder om Moshi.
I Arusha var det väldigt varmt, här i Njombe är det som svensk, regning sommar. Rabbaten och stigen runt mitt hus förvandlas till strida vattenströmmar efter bara fem minuters regnande!
Har haft en hel del att göra sedan jag kom tillbaka, men det känns tillfredställande att jobbet satt fart och att det finns olika grupper av människor både i Sverige och här som är angelägna att bygga på vänskap.
På dövskolan blev en del av de föräldralösa barnen glada att få hjälp med skolavgifter och personalen är glada över att få lite hjälp med lekar på fritiden av några volontärer som kommer till hösten. I domkyrkoförsamlingen ser de fram emot att få besök av en konfirmand grupp i sommar, och på Kidugala "gymnasium" får se besök av tre gymnasister som ska samla fakta till sina projektarbeten.
I går var jag med på "studenten", eller "Graduation Cermony for Form Six" på Njombe Secondary. Det var en cermoni som började klockan åtta på morgonen, men föräldrar och gäster kunde komma klockan elva. Det var tal, uppträdanden, körsång och teater. Det tog fyra timmar, så när det blev för långa tråkiga tal, ägnade jag mig åt att studera frisyrer. Helt otroliga sådana!
Det är högtidligt och en avgörande tidpunkt i livet...... Vad väntar härnäst?
Här är det skolkören som uppträder. De kan hålla takten, vill jag säga....
Klockan tre på eftermiddagen fick de 300 studenterna äntligen sina diplom och vi kunde ta emot dem utanför för att gratulera med girlanger av glitter. Stolta, glada elever som har stora framtidsdrömmar. Som man har i den åldern..........
Av de trehundra eleverna som tog studenten, var det inte många som fick besök av föräldrar eller annan släkt. De här killarna känner jag för att de är med i den kristna skolkören. Där är de 70 st unga killar som kan sjunga!
På kvällen efter en lång, lång dag, kommer en ung kvinna och undrar om det kan finnas något sätt på vilket hon kunde få hjälp till skolavgift för sin lillasyster som är 15 år och ska börja Form I. Själv är hon äldst, hon hoppade av sin yrkesutbildning när deras pappa dog 2003. Mamman hade dött ett par år tidigare, och hon har tre yngre syskon att försörja. Brodern som är 22 år gammal, går lärarutbildning och till honom hade hon lyckats få ihop pengar genom att odla och sälja majs, men det räckte inte till systerns skolavgift. Jag ska närmare ta reda på vem hon är och se om det kan finnas något sätt. Hon är beundransvärd i alla fall!
Två dagar tog det mig att köra från Arusha till Njombe, eller sammanlagt 17 timmar med matpauser. Fast vi övernattade på ett ställe halv-vägs. I bilen hade jag två motorcyklar och en mekaniker som skulle såtta ihop motorcyklarna. Skönt att slippa vara ensam i bilen på en så lång resa. Passade på att hälsa på Upendo, den blinda som jag hjälper. Hon går på ett gymnasium tre timmars bilfärd söder om Moshi.
I Arusha var det väldigt varmt, här i Njombe är det som svensk, regning sommar. Rabbaten och stigen runt mitt hus förvandlas till strida vattenströmmar efter bara fem minuters regnande!
Har haft en hel del att göra sedan jag kom tillbaka, men det känns tillfredställande att jobbet satt fart och att det finns olika grupper av människor både i Sverige och här som är angelägna att bygga på vänskap.
På dövskolan blev en del av de föräldralösa barnen glada att få hjälp med skolavgifter och personalen är glada över att få lite hjälp med lekar på fritiden av några volontärer som kommer till hösten. I domkyrkoförsamlingen ser de fram emot att få besök av en konfirmand grupp i sommar, och på Kidugala "gymnasium" får se besök av tre gymnasister som ska samla fakta till sina projektarbeten.
I går var jag med på "studenten", eller "Graduation Cermony for Form Six" på Njombe Secondary. Det var en cermoni som började klockan åtta på morgonen, men föräldrar och gäster kunde komma klockan elva. Det var tal, uppträdanden, körsång och teater. Det tog fyra timmar, så när det blev för långa tråkiga tal, ägnade jag mig åt att studera frisyrer. Helt otroliga sådana!
Det är högtidligt och en avgörande tidpunkt i livet...... Vad väntar härnäst?
Här är det skolkören som uppträder. De kan hålla takten, vill jag säga....
Klockan tre på eftermiddagen fick de 300 studenterna äntligen sina diplom och vi kunde ta emot dem utanför för att gratulera med girlanger av glitter. Stolta, glada elever som har stora framtidsdrömmar. Som man har i den åldern..........
Av de trehundra eleverna som tog studenten, var det inte många som fick besök av föräldrar eller annan släkt. De här killarna känner jag för att de är med i den kristna skolkören. Där är de 70 st unga killar som kan sjunga!
På kvällen efter en lång, lång dag, kommer en ung kvinna och undrar om det kan finnas något sätt på vilket hon kunde få hjälp till skolavgift för sin lillasyster som är 15 år och ska börja Form I. Själv är hon äldst, hon hoppade av sin yrkesutbildning när deras pappa dog 2003. Mamman hade dött ett par år tidigare, och hon har tre yngre syskon att försörja. Brodern som är 22 år gammal, går lärarutbildning och till honom hade hon lyckats få ihop pengar genom att odla och sälja majs, men det räckte inte till systerns skolavgift. Jag ska närmare ta reda på vem hon är och se om det kan finnas något sätt. Hon är beundransvärd i alla fall!
Kommentarer
Trackback
