brittsofiitanzania

Det finns alldeles för många föräldralösa barn i det här landet. Hela mellangenerationen av vuxna dör ut pga "sjukdommen", som de kallar HIV/Aids för.
Kvar lämnas far- och morföräldrar som ska försöka ta hand om och försörja alla dessa barn. Och dessa gamla då? De är ofta trötta och sjuka själva också och barnen lämnas att klara sig själva, de tar då tillflykten till gator och torg för att kanske hitta något att äta, eller att stjäla.

Men det finns goda krafter.

I går besökte jag en sömnadsutbildning för föräldralösa gatuflickor i Makambako. Den lutherska församlingen, här i ett av landets HIV-tätaste städer, har sedan 2001 en yrkesutbildning i sömnad för dessa flickor. Här får de under två års tid utbildning i sömnad, affärsverksamhet och hushållslära.

Blyga flickor i åldrarna 15-20 år som står framför de alster de sytt och är nog lite stolta att de klarat av att sy herrstjortor och två-delade klänningar. Symaskinerna är av den gamla modellen, alltså trampmaskiner, men det finns en lite finare trampmaskin som man kan sy sicksack med. De två lärarna gör sitt bästa att undervisa flickorna i det de kan, men än kan de inte sy kostymer och för att kunna konkurrera på den öppna marknaden där de verkligt duktiga skräddarna klarar sig och akn anställa ett antal hjälpskräddare.



Här de båda lärarna som visar upp ett par pojkbyxor som eleven i årskurs två har sytt. Det är verkligen så imponerande och modigt att med så små medel, nästan inga alls, försöka hjälpa unga flickor som annars skulle gå en säker död till mötes inom några år pga det farliga arbete som prostituera, vilket återstår som arbete, om de inte får utbildning. Det skulle annars vara lätt att gripas av missmod och handlingsförlamning och kanske inte göra något alls, för behoven är enorma och de som behöver hjälp är så otroligt många, så det gör varje litet projekt så fantastiskt och beundransvärt.