Hemma igen efter 289 mils körning....
Men så skönt att komma "hem"! Tack och lov att Tumaini, Berta och Sifaeli varit där vid huset då och då och sett till det. Strömmen hade gått pga åsknedslag i stora transformatorn, så det hade inte varit någon ström sedan i lördags. Det smälte i frysfacket och de fick hjälpas åt att ordna med flera praktiska saker.
Det kändes så tryggt att veta att de var där, de vet att jag behöver deras hjälp, vad skulle jag göra utan dem?
Det regnar en hel del här och folk är glada, regn betyder mat. Det är inte precis så vi brukar se på regn i Sverige, om man inte är bonde vill säga.
Tacksamhet är något jag lär mig varje dag.
I går när jag var på väg hit till Njombe och hade bara 5 mil kvar på den långa resan, blev jag stoppad av polisen. Det var första gången på över 500 mil! Jag vet att jag har allt i ordning, men i går hade de fått för sig att göra besiktning på alla bilar, bussar och lastbilar! Så även min bil. Alla stoppades och fick köra in på ett stort fält. Där skulle man så småningom börja besiktningen. Ååååååå tänkte jag, det här kommer att ta minst hela dagen!
5 mil tidigare hade jag tagit upp en liftare som skulle på begravning i Njombe. Han hade rest långt och inte kommit längre och hade lite brottom. Jag gick ur bilen och närmade mig polisen med stor ödmjukhet och vördnad! Hälsade artigt och berättade att jag hade en sörjande i bilen som skulle till Njombe på begravning.
Det tog inte mer än 7 minuter så var vi på väg igen! Den sörjande var sänd som en ängel för att hjälpa mig medan jag hjälpte honom, varför skulle jag annars stannat och tagit upp just honom?
Sååå tacksam jag kände mig!
Hej Britt-Sofi,
I går fick jag inloggningsuppgifterna till din Blogg av Birgit, så nu kan jag också följa dig och läsa om dina upplevelser i Tanzania. Det är verkligen roligt, både att se bilderna och att läsa om hur du har det. Det du får vara med om påminner väldigt mycket om min egen uppstart för 2 och ett halvt år sedan när jag kom till Njombe och skulle arbeta med TEE-arbetet. När jag läser din blogg så förflyttas jag, i både tanke och känsla, tillbaka till Njombe och södra stiftet, och det känns som att det vore igår....
Hoppas att du får det bra där på den östra sidan av stan. Kommer du att ha ditt arbetsrum hemma eller får du något litet krypin uppe på stiftskansliet? Kanske får du samma rum som jag hade - ett pyttelitet kontorsrum med takfönster mitt inne i office-byggnaden?!?
Så hoppas jag och ber om att du på ett konstruktivt och fruktbärande sätt ska kunna hitta vägar och idéer om hur du ska kunna jobba vidare med uppgiften "connecting people" - jag tror att detta är något av en ödesfråga för vårt kära EFS.
Jag önskar dig Guds välsignelse och ledning i allt, både arbete och fritid. Tembea na Bwana! Kumbuka, Milima haikutani lakini binadamu hukutana wakiwa hai.
/Rune
Hej!
Här i Sverige kan man inte åka några 289 mil, och fortfarande vara kvar i landet. Sverige mäter (bara)150 mil.
Här hemma händer det inte så mycket, mer än att allt går sin gilla gång. Vad bra att du hann anställa folk innan du gav dig ut på den långa resan. Visst brukar man säga, "borta bra men hemma bäst". Varifrån kommer ett sådant uttryck om det inte ligger något i det?
Hälsningar Torbjörn.
