Glimtar från mitt jobb


På vägen hem regnade det och åskade något så otroligt! Bara här kan det regnet vräka ner med sådan kraft.!Tänkte, att nu kommer vi nog att fastna i ett lerhål. Turligt nog hade vi en bra chaufför som körde försiktigt genom floderna som snabbt bildades på vägen, eftersom vägen är ett bra ställe för vattnet att forssa fram på, utan motstånd av träd, buskar, åkrar med majs osv. Vattnet gick upp över halva däcken! Vi kom hem välhållna på kvällen och hemma hade Berta tänt en brasa i öppna spisen. Åhhh så skönt att värma sig. Ja, tro det eller ej, man kan känna sig frusen även i Tanzania, särskillt nu under regntiden och fram till juni-juli.
Det är roligt att åka runt och besöka oilka instanser inom stiftet här. I går besökte jag Njombe pastorat och prosen där. Också ett trevligt möte med många ideer och planer på gång.
På förmiddagen blev jag helt oförhappandes med "fosterdotter". Jag träffade en blind flicka, ca 15 år, föräldralös, utan andra närmare släktingar. Duktig tös som gått ut andra året på gymnasiet, en vanlig skola för seende, och som önskade mer än allt annat i världen att få "ta studenten", sluta secondary school och form VI. Vad har en blind och dessutom en flicka för chanser i detta samhälle, där livet för de seende killarna är hårt nog. Inte satsar man på en sådan, vem vill gifta sig med henne? Hur mycket kan hon inte bli utnyttjad? Hur lätt är det inte för henne att bli gravid och/eller få HIV? Jag kände starkt att hon ska få ta sin examen och kanske hon kan utbilda sig till blindlärare, för blindskolor finns det ju, men inte så många behöriga lärare. Upendo heter hon! Det betyder kärlek.
Om du har en sekund över, be att änglarna skyddar henne!
Kommentarer
Trackback