Glimtar från invigningen av mitt hus
I lördags hade vi invigning, inte för att huset är nytt, utan för att det är totalrenoverat och så fick jag en anledning att bjuda in Biskopen och alla på stiftskontoret. Flera dagar innan hade vi förberett med bak av svenska bullar och matlagning, bl a köttbullar. Möblerna fick jag i hög tid dagen innan! Det var tur, för var skulle alla sitta annars. Matbord, "soffa" och korgmöbel. Allt handgjort här i Njombe.
Så kom då gästerna med biskopen i täten, följd av vise biskop, generalsekreterare, prosten och präster, kanslipersonal och kören. Sex svenskar från Ilembula gjorde mig den stora äran att resa hit. Dessutom gamla tant Anna, som jobbat i landet i 48 år!! Som sjuksköterska och barnmorska! Hon var på väg tillbaka till Sverige och passerade Njombe precis lägligt.
Generalsekreteraren, min närmaste arbetschef, står bredvid mig som moraliskt stöd. Han deltar också med glädje i cermonin. Han brukar tycka det är roligare när det svänger om muskiken och tar gärna danssteg av glädje.
Kören sjunger mer än gärna och helt spontant utanför programmet. Men när det vankas mat blir det alldeles tyst. Då är det slöseri med tiden att prata. Försökte bjuda på svenska kanelbullar efter maten, men det var inte många som orkade med mer mat.
Runt det stora matbordet satt hedersgästerna, tio gäster får plats där. Jag är så tacksam att maten räckte till alla. På kvällen när nattvakten kom fick han också del av festmaten.
Jag fick hålla ett tal på swahili, ett tacktal till alla som kommit och deltagit i cermonin. Det handlade om mitt favoritämne; ÄNGLAR. Jag visade en del av mina änglar som jag tagit med från Sverige, berättade vem jag fått dem av och varför. Hur vi människor ibland kallas för änglar, för att vi gjort något gott. Så det gav mig god anledning att för gästerna presentera de tre änglar jag haft i köket sedan klockan 8 på morgonen. Hur skulle jag annars kunnat klara av att slakta 5 hönst, stycka och tillaga kycklinggryta till 50 personer, eller för den delen beräkna hur mycket ris det går åt?
Ja, i huset den dagen var det många änglar, och forfarande är det fin atmosfär och god stämning.
När kvällen kom och allt var undanstökat, var jag så trött, men sååå tacksam för den stora glädjen jag fått uppleva under dagen.
Den här veckans arbete har redan börjat, i går, söndag, en resa och i morgon en längre resa med övernattning.
Hej Brittsofi!
Med din matlagning i tankarna...och oron om det ska räcka till ...ja vem vet hur många...ska jag nog fixa kyclingfileerna idag med cous-cous sallad och kokbanan ...ja just det...Det fick vi i Berlin på en Chilensk restaurang och det var såååågott. Jag måste barab försöka!
och så måste jag bara kommentera kläderna! Jag blir lycklig över alla färger och mönster...det är så vackert! Det klär dig också för övrigt!
Vi är mycket på torpet och rosorna kan bli otroliga i år om det inte blir för torrt! Skickar bild senare när de slagit ut!
Min svägerska och jag åker på Loppis ...för att sälja ...inte köpa. Det är roligt...tänk vad mycket för mycket prylar man har !
Och kläder har jag plockat ur flera säckar och skänkt till Erikshjälpen även det blir för mycket !
Jag badar varje morgon som vanligt.Det är uppfriskande . Jag har inte fått sällskap av några ännu vad jag förstår!
Men vi ser fran emot en härlig sommar ...det som du har hela tiden!
Nästa helg är det USA-besök och sedan flyter det på hela tiden ...barnvakt..besök ...utflykter...men det är bara roligt!
Tänker på dig och kommer du ihåg att hjälpa mig med en bön för vårt barnbarn som opereras den 22 maj.
Varma tankar från oss till dig .
KRAM lisa och Allan.
