brittsofiitanzania

Det har varit en månad med en hel del resor och många, många möten. Inte bara möten, lika med sammanträden, utan också möten med människor jag känner och inte känner, plötsliga möten och planerade möten, men också möten med andra varelser.

Ett sådant plötsligt möte ägde rum på en bensinmack i Dar es Salaam. Där träffade jag på två killar från Sverige som hade kört upp genom hela Afrika från Sydafrika. De var på väg tillbaka till Sverige och det var fredag kl 13. Jag kommer ihåg det, för precis när de stod där och väntade på att deras bil skulle bli färdigtvättad, ringde SR för en intervju i direktsändning.

Jag var där för att byta fläktremmar i min bil. Med den värmen som är i Dar es Salaam vill man inte vara utan AC i bilen och de gamla fläktremmarna var slitna. Det var trevligt att höra om deras äventyr medans jag väntade på att rembytet skulle bli färdigt.

Till Dar es Salaam åkte jag för att möta min man, min bror och min 40%:iga chef. Tillsammans reste vi mot Njombe där alla tillsammans och var för sig hade ett flertal möten med olika personer i olika positioner. Det är många ord som sägs och inte så många av dem som man minns. Vad man verkligen minns är stämningar och om kontakt uppstått.

På vägen genom Mikumi NP fick vi uppleva möten med andra varelser. I dessa möten sägs det inte så många ord, och stämningen kan väl beskrivas vara full av beundran och respekt för integriteten som råder. Marabustorkar, giraffer, lejon, zebror osv. Deras värld! 

För att ta oss till alla dessa olika möten behöver man vara ute och köra. Och nu när det är regntid är inte vägarna de bästa. Måste nästan påstå att leriga vägar är halare än snöiga. Så mycket som jag halkat omkring de sista veckorna har jag inte gjort i hela mitt svenska vinterkörande! Vädret är lika ombytligt som en svensk sommar, solsken och blå himmel och inom bara fem minuter störtregn och åska!

Jag är dock innerligt tacksam att efter varje resa komma hem till mitt hus och pusta ut. Jag är också glad att jag har mer än bara tak över huvudet när det regnar och blåser, att jag har en varm säng och mat att äta gör mig tacksam varje dag.

Eftersom jag här i södra Tanzania kallas för MAPOROMOKO (vilket betyder Forss) så vill jag berätta om ett möte med en riktig Maporomoko! Visste att det skulle vara något särskilt med det, men inte så här magnifikt! Säkert 50 m högt och låg så vidunderligt vackert till. Vi kunde t o m ta oss in bakom själva vattenfallet.


 

Vilken utsikt där inne ifrån!

Därmed kan jag säga att det var oundvikligt att få ett möte med själva Skaparen. Och lika oundvikligt att börja nynna på sången;  O store Gud, när jag din värld beskådar, som du har skapat med din allmakts hand. Hur där din visdom leder livets trådar och alla väsen mättas vid ditt bord. Då brister själen ut i lovsångsljud! O store Gud!

Det var ett möte av annat slag.