Om jag bara hade fått studera.
- Vet du, säger han, att om jag bara hade fått studera så skulle jag kommit långt här i livet.
Vi sitter på gräsmattan utanför mitt hus i Njombe och han berättar om sitt liv.
- Ingen i min släkt har haft möjligheten att studera och nu är jag angelägen om att mina barn ska få bra utbildning och möjligheter som inte jag har haft, fortsätter han.
Ngombe är far till fem barn och har två jobb, trädgårdsmästare och nattvakt. Så han jobbar dygnet runt för att få ihop det till hushållet och skolavgifter. Hans fru och barn får hjälpas åt att sköta majsåkern och de små grisarna hemma, han kommer bara hem några få timmar på eftermiddagen innan han går på sitt nattskift. Han är den i släkten som man kallar på vid familjekriser av olika slag, han är den som ger råd och medlar när människor inte kommer överens och kallas titt som tätt till olika sammanträden.
•- Jag har bara gått fem år i skolan, men det jag kan av att läsa, skriva och lite engelska har jag lärt mig genom att läsa Bibeln. Gud har gett mig ett gott förstånd och överallt där jag jobbat tidigare har min arbetsgivare tyckt att jag varit duktig. Mina två äldsta klarar sig fint i skolan, inte en enda gång har min dotter Tumaini, som går i form III, misslyckats med någon skrivning och min son som går i Form I är också noga med att sköta sig, han är femma i klassen.
•- Mina tankar och min oro är hur jag ska kunna hjälpa dem att läsa vidare. Jag jobbar ju precis hela tiden och pengarna går åt till det dagliga så hur ska jag få tid och ork at få ihop mer. Jag har funderat på ett projekt, att skaffa värphöns och sälja ägg. Jag har plats hemma i trädgården för att bygga en hönsgård och jag har lärt mig en hel del av grannen här om hur man ska sköta värphöns, så jag skulle nog lyckas. Det är heller inte så mycket jobb med det som det är med att ha en kossa, det jag inte har är kapital till att bygga hönsgård och köpa kycklingar för att starta upp.
Så vi börjar prata om ett mikrolån, om han skulle kunna tänka sig att spara en liten, liten summa varje vecka och sätta in på SACCOS här i Njombe och sedan skriva en projektplan för sina drömmar och kanske börja lite smått. Kanske få ihop så att han kan låna dubbelt så mycket som han sparat för att sedan komma igång med sin äggproduktion. En dröm som inte är helt orealistisk
På Oljeberget i Kanans land
Vi skulle upp på berget för att besöka en bonde som odlar och producerar kaffe. Tyvärr regnade det! Ett sådant där fint duggregn, som man tror att man inte blir våt av, men som gör en våt ända in i märgen. Man tror heller inte att det är några problem med att köra på vanlig "skogsväg" med en fyrhjulsdriven bil! Men ack, så halt!
Jag skulle upp för sista branta backen och la i tvåan, när bilen bara började glida baklänges och bakom lite längre ner stod en minibuss! Bilen levde helt och hållet sitt eget liv utan att så mycket som lyda några order från chauffören (mig!). Den gled åt sidan och ställde sig med baken i ena diken och nosen mot bergsstupet! Folk stannade för att hjälpa till och putta, vi fick upp den på vägen men då gled den nerför sidledes ca 50 m! Vad gör man?
Bilen ville inte alls det jag ville! Och det var inte alls ofarligt, med de branta bergssluttningarna på ena sidan om vägen och bergsväggen på andra sidan.
Jag har inga bilder från det aktuella tillfället, var så upptagen med att lösa den prekära situationen...
Vi puttade och gasade och försökte få den på rätt köl igen och till slut fick vi den rättvänd, men med nosen neråt. Då bestämde vi att vi skulle ställa in hela studiebesöket, det var ändå inte så trevligt att vandra omkring i regn och lera på studiebesök. Så småningom kom vi ner, alla mer eller mindre som pepparkaksgubbar och gummor, bruna, så bruna från Lerberget!
Nu är jag hemma i Njpmbe, bilen är rengjord på 10 kg lera i motor och underrede. Jag vilar upp mig lite efter äventyret, snart ska vi ut på nya äventyr.
