Tillbaka till Tanzania igen.
20 minusgrader var det när jag lämnade Linköping den 6 januari på morgonen. De var tvungna att spruta varmt vatten (tror jag) på flygplansvingarna för att vi alls skulle kunna lyfta. Klockan 23.30 landade vi i Dar es Salaam och där var det 30 plusgrader mitt i natten! En viss skillnad kan man säga.
Några dagar i Dar es Salaam och det blev för mycket av det goda. Min kära trogna bil tar oss de 700 km till Njombe utan att svika mig det minsta (den här gången). Två dagar tog resan men då stannade jag till här och där för möten med olika personer under resans gång.
”Hemma” hade de, mina medarbetare, gjort fint i trädgården och städat huset. Maten var färdiglagad och det var bara och sätta sig till bord. Trött som jag var efter att ha kört hela den långa vägen själv, fanns det ingen gräns för min uppskattning över deras välkomnande.
Vilken känsla att komma in och se att Helena pyntat med färska rosor från trädgården! Det är verkligen grönt i naturen nu och det är inte så konstigt med tanke på att det regnar alldeles otroligt mycket.
Hortensian blommar i rabatten, likaså mitt lilla ”diskborsteträd”. De röda blommorna liknar sådana diskborstar som man använder för flaskor.
På söndagens gudstjänst fick jag uppleva och lyssna på den kör som jag tycker sjunger bäst. Det är den kristna skolgruppen på Njombe gymnasium som består av ca 70 grabbar i åldrarna 17-21 som brukar turnera mellan församlingarna i Njombe. De är så otroligt bra när de sätter i gång att sjunga.
Det regnade så de trängdes under ett träd. I slutet av en gudstjänst när alla går ut och innan man går hem ska man ”tas emot” av en av körerna som sjunger den sista sången. Så är det alltid, sedan när de är färdiga kan man gå runt och hälsa på varandra.
Annars är mitt liv fullt av uppgifter och möten med människor och dagarna går fort. Kvällarna har dock varit lite sega eftersom jag varit utan el 4 nätter av 8. Det är åskan som slår ner i ledningarna och det blir kortslutning. Det är inte lätt att läsa eller skriva till fotogenlampans sken, så nu vet jag hur många har det, de som ska plugga inför sina skrivningar och inte har el! Bra erfarenhet som gör mig både ödmjuk och tacksam.
