brittsofiitanzania

Under tre veckor i juli-augusti anlände en grupp på 20 svenskar till Tanzania. 17 ungdomar och deras tre ledare. De skulle träffa motsvarande 20 stycken tanzanianer på ett konfirmationsläger.

Efter olika långa resor, de längsta för svenskarna dock, möttes de i Iringa. Första mötet är alltid såå spännande och man kollar av varnadra i smyg. En del var modigare, andra höll sig lite i bakgrunden till att börja med.



Men sedan dröjde det inte länge förrän de började prata med varandra, ställa ala de där frågorna om vad heter du, hur gammal är du, vad gör du, hur många är ni i er familj osv.

Dagarna fylldes från tidiga morgonen till sena kvällen med program. Frukost, morgonbön som de turades om att hålla i, lektioner var för sig och redovisning för varandra. Timmar med kulturell fröståelse där de i smågrupper berättade för varandra hur man gör vid livets olika händelser i respektive land. De upptäckte att en del var lika och en  del var olika. Olika sportaktiviteter på eftermiddagen och sedan projektarbete tillsammans.



Såsom att måla vitt mellan tegelstenarna på kyrkväggen....



eller att bära tegel till ett kyrkbygge.

Att jobba tillsammans i smågrupper skapar en annan sorts gemenskap.



Vänskapen börjar frodas....





Och man kan hitta en ny kompis, en själsfrände!



Lek och allvar i en god blandning.

 

Det blev en safari i Ruaha National Park också och för de flesata var det faktiskt första gången att se lejon i vilt tillstånd.



Men vad sägs om den här skönheten? Som vi såg bara fyra meter från bilen!



Men som det alltid är så tar det roliga slut en dag och de som knutit an till nya vänner upplevde det otroligt smärtsamt att behöva skiljas. Skulle alla tårar från avskedet ha samlats upp hade det blivit åtskillga liter... det gjorde ont.

Men kvar i dag är fina och härliga minnen för livet för alla som var med. Att ha fått nya vänner för livet är också en stor gåva.