brittsofiitanzania

UTVÄRDERING!
Förra veckan träffades vi i mitt hus över en kopp te och svenska bullar, för att göra en utvärdering av konfirmandlägret. Det var fortfarande lov och ungdomarna hade tid att komma.
Stämningen var glad och uppsluppen och det gick lätt att prata. Minnen från lägret kom upp och det gav upphov till skratt och glädje.


Det visade sig att de redan gjort en utvärdering, och nu ville de samtala fritt omkring den. Det som berörde mig mest, var deras tydliga önskan att få mer tid till att sitta ner i lugn och ro och samtala om hur det är att vara ung i en annan världsdel.
- Istället för presenter, som ändå går sönder, skulle vi som gåva uppskatta att få sitta ner och samtala om hur det är att leva som ung i Sverige. Vi skulle vilja veta om era svåriheter, era utmaningar och det goda livet, sa de.
Tiden för lägret var alldeles för kort, men trots det uppskattades besöket oerhört av alla, och man ser med glädje fram emot nya läger,

I lördags var jag på bröllop!
Det var roligt men väldigt rörigt. I Sverige hade ett sådant bröllop varit rena katastrofen. Men folk hade kul och inte en enda rumpa höll sig stilla när musiken spelade, och det gjorde den  både under vigseln och på festen efter.



Bara brudparet ska se ut som sju svåra år! Det är sed.
Plötsligt när det var dags att skära av bröllopstårtan och de närmaste hade fått sina bitar (det är bara närmaste familjen som får smaka, alla 150 andra får titta på) blev jag utsedd att vara brudgummens mormor. Jag blev kallad att gå fram för att matas med en bit tårta, så nu gällde det försöka dansa som de, men ack! så stel man är som svensk! Nog för att jag har en rumpa att svänga på, men få den att svänga! Det är en annan sak!
Sedan efter tänkte jag att på en och samma dag hade jag hunnit bli åtminstone 80 år gammal, för att kunna vara brudgummens mormor, riktigt så gammal känner jag mig inte, men där hedrades jag med att kallas mormor!

INSAMLINGAR



Söndagen spenderade jag under det här tillfälligt uppsatta solskyddet, först för att delta i en gudstjänst och sedan i en insamling till ett bygge. Man samlar folk då och då och har tävling i hur mycket man kan ge. Då ska alla veta på öret hur mycket man ger och de som är generösa får ju väldiga applåder. Inte svenskt precis! Vi vill ju absolut inte att folk ska veta vad eller hur mycket vi ger. Det kändes svårt för mig, usch så svårt. Vad ska de tycka? Ger hon för lite?
Men insamlingen var för att kunna avsluta byggnationen av en stor aula som församlingens kör har som projekt.



Den byggnationen påbörjades 2004 och som för många andra byggnader tar det lång tid att slutföra pga att pengarna plötsligt tagit slut. Nu behövde man 70 miljoner Tsh för att kunna bygga färdigt, och i söndags fick de in 9 miljoner shillings, vilket är ca 50 000 kr. Inte dåligt med tanke på att de flesta som var där var vanliga bönder, barn och ungdomar.

Bönderna gav vad de hade, majs, solrosfrön, tuppar och höns och t o m en stor getabock! Men så var där ju en del högt uppsatta politiker inbjudna och de gav generöst både 1 miljon och 2 miljoner. Så nog är de duktiga på insamlingar allt!